Vision

Tekniska Samfundet i Göteborg hävdar teknikens betydelse i samhället och behov av tvärvetenskaplig teknisk utveckling utifrån ett hållbart samhällsperspektiv.

Uppdrag

Tekniska  Samfundet verkar för att höja tvärvetenskapligt teknikkunnande och stimulera ungdomars intresse för teknik och teknikens tillämpningar.

Mål

Öka barn och ungas intresse för teknik genom att anordna teknikutmaningar i samverkan med näringslivet, akademien och skola samt stötta lärare i teknikundervisningen.

Målgrupp

Tekniska Samfundets målgrupp är alla teknikintresserade som vill driva teknikutvecklingen framåt. En prioriterad grupp är anställda inom skolan som driver utveckling av teknikämnet.

Historisk tillbakablick

Stad i förändring

2024 fyller Tekniska Samfundet 142 år, en ansenlig ålder för en förening. De flesta föreningar överlever inte under så lång tid. Åtminstone inte utan stora förändringar som i de flesta fall även förändrat föreningens grundidé och mål. Tekniska Samfundet bildades 1882, ett år då en intensiv verksamhet rådde i staden Göteborg. Staden expanderade på nya marker utanför vallgraven och stadens gränser kunde, tycktes det, utvidgas hur långt som helst. Och hur hade detta kunnat ske, vilka förändringar hade skett för att överge stadens militära roll?

 

Jo, då Göteborg förlorade sin betydelse som garnisonsstad, diskuterades i beslutande kretsar i vår huvudstad livligt vad man skulle göra med staden Göteborg. Ett antal röster höjdes för stadens förstörelse, men naturligtvis fanns det ett stort motstånd hos stadens köpmän och handelshus. Man beslutade dock att riva murarna och på så sätt frilade man en hel del nya ytor för bebyggelse. Stadens betydande män flyttade ut på de stora skjutfält som fanns upprättade runt staden, och så började expansionen.

När det mesta av försvarsmurarna revs under 1800-talets första hälft blev det möjligt att etablera verksamhet på de frilagda ytorna. Vid Skeppsbron uppförde Alexander Keiller verkstadsbyggnader och gjuterier för Göteborgs Mekaniska Verkstad som vid den tiden var en storindustri. Eftersom man även byggde båtar krävde den ökade fartygsstorleken större plats. Varvsverksamheten flyttade tvärs över älven och blev med tiden ett storvarv i världsklass – Götaverken.

Under 1870-talet fick industrialiseringen sitt genombrott i Sverige, och många människor flyttade in till städerna. Detta ledde till en svår bostadsbrist.

Vid Rosenlund byggdes en stor textilindustri i tre våningar – Rosenlunds Spinneri. Den verksamheten växte och ledde till att verksamhet startade i Gamlestaden. Den besvärliga leran invid älven gav upphov till sättningar som gjorde att de axlar som drev maskinerna snedställdes och orsakade driftavbrott. Driftingenjören Sven Wingquist löste problemet genom att uppfinna det sfäriska kullagret och en ny världsindustri var född – SKF. Kullager var en nödvändig produkt i bilar och ett dotterbolag – Volvo, såg dagens ljus.

I sydost, vid Mölndalsåns fall grundades också tidigt industrier och i väster, vid resterna av gamla Älvsborgs fästning hade bryggeri och sockerbruk anlagts. Den nya staden behövde ny teknik.

Tekniska Samfundets första 100 år

Bildandet

Den 12 oktober 1882, kallade lektor Richard Ekstrand på uppdrag av litteratören Mauritz Rubensson och arkitekt Hans Hedlund till ett möte för att diskutera möjligheten att bilda en förening eller ett samfund med ändamålet att väcka, underhålla och utveckla intresset för byggnadskonstens olika grenar. De kallade var maskiningenjör F W H Pegelow (sedermera Generaldirektör för SJ), arkitekt (sedermera rektor) Victor Adler, Arkitekt C Fahlström, byggmästaren F O Peterson och ingenjör Knut Ljungman.

Mauritz Rubenson Fotograf Aron Jonason (1838–1914)

Mauritz Rubenson Fotograf Aron Jonason (1838–1914)

Man kom under diskussionens gång överens om att det vore önskvärt med en sådan förening och på ett konstituerande möte den 3 november samma år beslutades att bilda föreningen under namnet ”Tekniska Samfundet”. Man beslutade samtidigt att kalla en hel del kända personer från industri, byggverksamhet, publicister och personer verksamma i stadens olika förvaltningar. Stadgar antogs och man beslöt att en gång i månaden anordna ett arrangemang (utom under sommarmånaderna). Dessa arrangemang kunde omfatta föredrag, diskussioner och företagsbesök. Man avsåg även att arrangera utställningar för allmänheten för att visa teknikens framsteg och användning.

De nu inbjudna personerna bildade tillsammans med Samfundets stiftare nämnden. Vid nämndens sammankomster likaväl som vid de allmänna sammankomsterna där även allmänheten var välkommen, valdes en ordförande vid varje tillfälle. Många nya tekniska områden låg i sin linda, elektrotekniken hade tagit sina första stapplande steg, nya maskiner såg dagens ljus och byggnadstekniken gjorde även en hel del nya landvinningar. Vid de olika föredragningarna kom man allt som oftast in på behovet av att föreslå lagar och förordningar för att teknikens utveckling skulle påverkas i positiv riktning.

Som exempel kan man citera en del av diskussionen efter ett föredrag om ”Bostadsrummens läge i våningen”, ”att lagar och förordningar böra vara såsom boningsrummen för fria personer, så att vistelsen blir behaglig och angenäm och ej såsom ett fängelse, der tvång, osäkerhet och rädsla herrskar.” Med andra ord, man insåg att utvecklingen skulle fortgå och måste regleras, om än icke snöras in i alltför strama bojor.

Tekniska samfundets besök på pappersbruket i Lilla Edet den 6 juni 1894. https://digitaltmuseum.se/

Tekniska utredningar

Därmed hade Tekniska Samfundet kommit in i utställningsbranschen på allvar utöver att arrangera föredrag och företagsbesök. I samband med den industritekniska utställningen framkastade man idén att söka bidrag från staten för vetenskapliga undersökningar av byggnadsmaterial. Provningarna skulle utföras av Provningsanstalten inom Chalmerska Institutet. Det skulle visa sig att detta så småningom kom att bli inkörsporten att under en del år bli remissinstans för lagar och regler för industriell verksamhet för TS.

Intressant är att läsa Nämndens protokoll från juli 1904 då man hastigt skulle yttra sig om förslag till nya bestämmelser för automobiltrafik. Nämnden gör följande beredningsyttrande:

”Samfundet anser det betänkligt att i ett lagförslag införa bestämmelser om automobiltrafikens eventuella skyldighet att medverka till vägunderhållet, vars konsekvenser ej torde kunna överskådas. Dessutom torde framhållas, att det övervägande antalet automobiler äro försedda med gummiringar och således ej i nämnvärd grad kunna skada vägarne.”

Utställningsarrangemangen kom med tiden att anpassas till att vara illustrationer till de allmänna mötenas ämnen. Dessa illustrationer var i de flesta fall, ritningar och teckningar som beskrev tekniska föremål och dess funktioner, men kunde även i vissa fall utgöras av fysiska produkter eller prototyper. Under denna tid byggdes svensk industri ut och det fanns ett otal nya anläggningar att besöka. Tekniska Samfundet ordnade besök ända upp till Bofors för att se brukets utbyggnad. Man inbjöds att resa på premiärtur med Göteborg-Borås Järnväg, Säröbanan och Långedragsjärnvägen. Man besåg industrianläggningarna runt Göteborg, bryggerierna, sockerbruket och textilindustrierna och naturligtvis skeppsbyggeriet. Posterna i Nämnden besattes med personer som Gustaf Ekman, J S Edström, H G Hammar m fl höga industri- och förvaltningschefer.

I samband med jubileet 1907 gavs flera teknikhistoriska små skrifter ut, som ”Byggnadsverksamheten i Göteborg och omgifvningar under åren 1882-1907” och ”Textilindustriens utveckling i Göteborg och dess omgifvningar under 25-årsperioden 1882-1907”, med flera ämnesområden som Sockerfabrikens utveckling, undervisningens utveckling Göteborgs Hamn, Pappersindustrins och Vatten och avloppsnätets utveckling.

Föredrag

Önskan om föredrag blev med tiden så stora att de inte gick att pressa in dem inom ramen för de vanliga sammanträdena. På grund av detta tvangs Tekniska Samfundet att uppdelas i specialavdelningar. Den ena fackavdelningen efter den andra uppstod och 1908 fanns det fyra; Mekanisk Teknik och Skeppsbyggnadskonst, Väg- och vattenbyggnadskonst, Elektroteknik och Husbyggnadskonst. Sedan tillkom Kemi och Värme- och Sanitetsteknik.

I samband med detta började Tekniska Samfundet att reorganiseras så att man permanentade Nämnden med en permanent ordförande, två vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare. Avdelningsordförandena utgjorde de övriga medlemmarna i Nämnden. Det ålåg nu avdelningarna att arrangera intressanta föredrag och företagsbesök. Fortfarande anordnade Nämnden speciellt intressanta föredragningar och med tiden skulle det visa sig att totalt kunde nu TS erbjuda upp till 18–20 arrangemang om året, vilket var menligt för intresset för Nämndens möten. Man beslutade att bara ha fyra allmänna möten om året, vilket så småningom kom att minskas till två.

1914 infördes en ny attraktion. Detta år infördes filmvisning som ett komplement till ett tekniskt föredrag. Visserligen fick man börja med att gå på bio, och sedan höra föredraget på annan plats, men ganska snart hade TS möjligheten att visa film i föredragningslokalen.

Världskriget påverkade Samfundet mest genom penningvärdets våldsamma fall. Källarmästarna på de ställen som Samfundet hade sina arrangemang beslutade att ta ut 100.- för en kväll i lokalhyra. Samfundet tvangs höja sin avgift med 50%, från 10.- till 15.-per år.

Göteborgsutställningen 1923 engagerade TS, och man arrangerade tillsammans med Svenska Teknologföreningen en ingenjörsvecka, som var en motsvarighet till Teknikermötet 1891, Samfundets avdelningar var huvudarrangörer till detta och därför finns det ingen samlad information om hur veckan gick.

Tekniska Samfundet fick flera inbjudningar till internationella arrangemang, bl a från Ingenjörskongress i Chicago 1893, den 11:e internationella Sjöfartskongressen 1908, kongressen för tillämpad kemi i London 1909. Avdelningen för husbyggnad mottog under samma period ett flertal inbjudningar och medverkat i olika arkitektkongresser.

Till detta kan nämnas att Tekniska Samfundet hade närkontakt med flera andra föreningar med teknisk anknytning. Exempelvis Göteborgs Textilindustriförening, Kungl Automobilklubbens Göteborgsavdelning, Svenska Aeroklubben i Göteborg, Göteborgs Redareförening m fl.

Lokalfrågan

När Tekniska Samfundet bildades i november 1892, utgjordes lokalfrågan av det problemet att för de olika tillfällena ordna en lämplig lokal. Det låg då närmast till hands att disponera en lokal i Slöjdföreningen för sammanträdena. Sammanträdena utgjordes vid den tiden av två delar, en föredragning och en social del med bl a supé och samkväm. Denna senare del kunde inte ordnas i Slöjdföreningens lokaler, och därför var man tvungen att förflytta sig till lämplig restaurang och därmed förlorade man en del av deltagarna på vägen.

Man började att nyttja restaurangen även för föredragningarna. Haglunds hotell började användas, och flera andra restauranger kom också att utnyttjas. Redan 1908, den 22 september, väcktes frågan om inte Tekniska Samfundet skulle skaffa sig en egen lokal. Så småningom fick man till ett avtal med Göteborgs Hantverks- och Industriförening att hyra i dess fastighet ett expeditionsrum, två klubbrum och ett läsrum. Dessutom skulle Samfundet för sina sammanträden förfoga över en föreläsningssal med plats för ca 125 personer. Dock kom hyran att bli ett oöverstigligt hinder, så förhoppningen om att få tillgång till dessa lokaliteter gick om intet.

Den 20 november 1942 motionerades på nytt om anskaffande av en egen lokal. Detta ledde till att man under ett antal år gjorde stora ansträngningar för att finna den ultimata lokalen utan resultat. Inte förrän Hilding Törnebom (TS ordf) inför Nämnden hösten 1945 lade fram ett förslag att bilda Tekniska Samfundets Fastighetsförening och att bilda andelar som medlemmar kunde teckna i syfte att skaffa TS nödvändigt kapital för inköp av lämplig fastighet. Avsikten med andelar var inte att TS medlemmar skulle finansiera hela köpet, utan för att visa för kommande sponsorer att ansträngningar gjorts även inom Samfundet. Andelskapitalet växte med åren, och flera företag köpte på sig ett antal. 1951 erbjöds Fastighetsföreningen att köpa fastigheten Viktor Rydbergsgatan 10. Kapitalet uppgick då till 76 500 kr och villkorliga bidrag uppskattades till 100 000 kr. Ägaren, Elof Hansson, begärde 450 000 kr och avtalen i samband med köpet gjorde att ett köp omöjliggjordes. Ett nytt erbjudande lät dock inte vänta på sig, fastigheten Viktor Rydbergsgatan 14 (ägare fru Beatrice Lesslie) visade sig vara användbar. Säljarens pris var 450 000 kr. Förhandlingarna gick lite i stå, och under tiden sökte Fastighetsföreningens styrelse andra alternativ, bland vilka även en egen byggnation ingick. 1953 återkom emellertid fru Beatrice Lesslie med ett sänkt pris (400 000 kr) och vid detta tillfälle disponerade föreningen 460 000 kr. 30 april 1953 köptes huset efter förhandlingar för 385 000 kr och Tekniska Samfundet ägde en egen fastighet som i folkmun kom att heta Ingenjörernas hus.

Huset blev en plats för både föredrag och samvaro. Efterhand blev dock den restaurang som drevs i huset en allt större ekonomisk börda och till slut valde man att sälja fastigheten.

Den 1 oktober 1983 köpte Göteborgs Läkarsällskap fastigheten och vinsten för Tekniska Samfundet uppgick till 1,1 miljon kr plus några 100 000 kr för försålda inventarier. Fastighetsföreningen avvecklades sedan 1995 och utfördes ur registret för ekonomiska föreningar. Vinsten utgjorde basen för det kapital som Tekniska Samfundet förfogat över och som till största delen placerats i aktier med inriktning svenska teknikbolag. Och som nu då blir grunden för det som Stiftelsen Chalmers tekniska högskola nu kommer att förvalta vidare.

Lokalfrågan efter försäljningen löstes genom att under ett antal år hyra kontorslokal av World Trade Center vid Korsvägen. I slutet av 1990-talet flyttade Samfundet sitt kansli till Chalmersvillan vid Gibraltargatan på Chalmers område. Slutligen flyttades 2013 kontoret till Aschebergsgatan 46.

Stipendier

Redan efter Industriutställningen 1891, som lämnade ett överskott om 20 868,23 kronor, bildades en första stipendieform. Beloppet delades i två delar, varav den ena skulle utnyttjas som resestipendier för Tekniska Samfundets medlemmar. Stipendiefonderna lades under Stadsfullmäktiges förvaltning. Staden beslöt 2015 att upphöra med denna förvaltning och resterande belopp överfördes till Tekniska samfundet

1908 erhöll Tekniska Samfundet en summa om 1221 kr från den upplösta Tidnings-AB Industrien.

Tekniska Samfundets ordförande 1952-53 Allan Borgström instiftade i sitt testamente ett stipendiepris för bästa examensarbete på Chalmers. Stipendiet fick namnet ”Tekniska Samfundets stipendiepris till minne av Signe och Allan Borgström”.

Under 1950 – 60 talet ökade intresset för högre utbildning inom området VVS, Folke Tenelius var under en tid gästprofessor i detta ämne på Chalmers. Hans motsvarighet på Teknisk Gymnasienivå hette Torsten Jansson. Bägge dessa herrar lämnade smärre summor efter sig för att premiera duktiga studenter inom VVS-området. Stipendiefonderna skulle förvaltas av avd. VE inom Tekniska Samfundet. Med tiden tynade avdelning VE bort och de bägge stipendiernas kapital ansågs vara alltför litet för att ge tillräckligt stor avkastning, varför TS styrelse beslutade om att ta över förvaltningen av de bägge fonderna och de sammanslogs.

Strax efter det att Västsvenska Rationaliseringsföreningen ingick i Tekniska Samfundet som avdelning VR, avsattes kapital för bildandet av en stipendiefond med namnet Tekniska Samfundets avd. VR:s Stipendiepris till minne av Sten-Åke Ewergårdh.

Under senare tid har kapital avsatts (genom sammanslagning av ett antal mindre fonder, bl a NSTM:s fond) till ”Tekniska Samfundets pris till Årets Teknolog”. Priset avser att utges till den eller de som under året bidragit till utveckling av förbättrad kåranda eller socialt arbete bland studenterna inom Chalmers.

I en ny tid

Ändrad verksamhet

Flera av de aktiviteter som Samfundet sysslat med tidigare är inte aktuella idag. Vi behövde finna nya vägar. När det gäller avdelningarna så kan man ju här konstatera att Samfundet bildades då intresset för föredrag var så stort att Samfundets styrelse inte själva mäktade med att leva upp till behovet. Men mycket av den fortbildningsverksamhet som Tekniska Samfundet stod för, görs numera av kommersiella arrangörer. Engagemanget i föreningslivet har avtagit så viljan till ideellt arbete i en styrelse minskade. Behovet av teknik och intresset för teknik har dock inte minskat. Så kunde TS ha en ny roll för att stimulera teknikintresset hos våra unga?

Styrelsen ordnade därför Tekniska tjerundan, där just flickor fick besöka något företag med teknikinriktning. Projektet var riktat till flickor i skolår 6–9 med syfte att få fler flickor intresserade av teknik och att söka sig vidare till de naturvetenskapliga utbildningarna. Under företagsbesöken fick flickor träffa kvinnliga förebilder med teknisk bakgrund och med varierande yrken som delger sina erfarenheter. Avsikten var att ge en inblick i vad det innebar att arbeta inom teknisk verksamhet och upptäcka vilken mängd yrkesmöjligheter som naturvetenskaplig eller teknisk inriktning på studierna möjliggör.

Tekniktävlingen för åk 5–6 startades 1993 med syftet att stimulera elever att upptäcka spännande teknik som finns i vår direkta närhet. Tävlingen handlar om att fundera i kreativa banor och att få pröva kompetens, fantasi och leksinne på något lagom svårt tekniskt problem. Tekniktävlingen bidrar till att öka och stimulera barn och ungas intresse för teknik och dess tillämpningar. Genom sitt upplägg så skiljer den sig från mycket av det som sker i skolan genom att den kräver arbete och tänkande inom flera skolämnen och utvecklar ett projekttänkande med helhetssyn – precis vad ingenjörsyrket kräver. Tekniktävlingen har idag utvecklats från att engagera lokala skolor till att växa till en nationell tävling.

Tekniska Samfundet stiftade även ett stipendium, Teknikstipendiet, för lärare som undervisade i teknik. Syftet var att uppmuntra positiv teknikundervisning, utveckla och höja barn och ungas intresse för ämnet. Stipendiet på 10 000 kr skulle ge teknikundervisningen i skolan en extra möjlighet.

Omorganisationer

Under lång tid arbetade Samfundet genom sina avdelningar. I spetsen för Samfundet regerade Presidiet som bestod av åtta personer, ordförande, två vice ordförande, sekreterare, klubbmästare, en vice klubbmästare, kassaförvaltare samt en redaktör. Alla beslut togs i Samfundets Nämnd, som bestod av Presidiet inklusive avdelningsordförandena. Denna organisation blev med tiden alltför tungrodd, speciellt då frånvaron av avdelningsordförandena ökade.

År 1995 omorganiserades arbetssättet och Presidiet övergick till en Styrelse med makt att ta beslut. Nämnden ombildades till Samfundsråd, vars uppgift var att förankra redan tagna beslut. Arbetet förenklades och frågor kunde behandlas snabbare och effektivare. Detta ledde emellertid till att avståndet till avdelningarna ökade och deras engagemang avtog ännu mera. Redan år 2000 omkonstruerades ovanstående arbetsorganisation. Samfundsrådet avskaffades och avdelningsordförandena ingick i Tekniska Samfundets ordinarie styrelse.

Tekniska Samfundet organiserades i en Styrelse och avdelningar för Medicin, Elektroteknik och Data, Maskin, Byggnad, Arkitekter och Miljö. Varje avdelning hade sin Styrelse. Avdelningarna ordnade företagsträffar, föreläsningar och seminarier för medlemmarnas utbildning och nyhetsbehov inom ny teknik.

Avdelningarna blev allt mindre aktiva allt efter medlemsantalet minskade. Till slut togs hela konstruktionen med avdelningar bort och samfundet fick en styrelse och en programgrupp, som fortsatte att ordna föredrag och att erbjuda medlemmarna besök på olika företag. Programgruppen ordnade också varje år en teknikresa.

Under en tid arbetade även Samfundet med ett antal arrangemang som mer kan betraktas som sociala. 1958 bildades exempelvis Tekniska Samfundets Kamratförening med uppgift att främja kontakten mellan medlemmar av olika åldrar och från olika fackavdelningar. Hur länge denna kamratförening verkade är oklart, men under tiden som TS var ägare till Ingenjörernas hus, fanns det även tillgång till en restaurang inom den egna organisationen. Ett socialt arrangemang kunde exempelvis vara att först gå på Stora Teatern och se Trollflöjten för att sedan inta en supé på Ingenjörernas hus.

Medlemsutvecklingen

Medlemsantalet har varierat under åren, och man kan ana en klar uppbyggnad av föreningen under åren 1882 till 1950-talet. Utveckling gick stadigt uppåt från 1882 till 1920, varefter en svacka uppstod, sannolikt på grund av 20-talets depression. Sedan steg medlemsantalet kraftigt fram till 70-talets början för att sedan åter börja sjunka, dock med undantag för några år under slutet av 1980-talet då en ny topp kom. Denna lokala topp har sin förklaring i att då startade Tekniska Samfundet en del kurser, varav den som drog mest publik (och medlemmar) var en kurs i segelbåtskonstruktion. Många som då kom till Samfundet försvann dock då kursen var slut.

Medlemsantalet var som störst 1970 med ca 2000 medlemmar. Nyrekryteringen blev inte tillräckligt framgångsrik utan medlemmarna blev allt färre och äldre. 2015 var två tredjedelar pensionärer och antalet medlemmar låg under 300.

Tekniska Samfundets publikationer och tidningar

Tekniska Samfundet har under alla år fram till början av 2000-talet utgivit årsböcker. Under de första 50 åren innehöll dessa uppgifter om styrelse, matrikel och sedan referat från de föredragningar som skett under året. Årsböckerna har överlämnats till föreningsarkivet på Riksarkivet.

En del av dessa referat är idag klassiska, eller vad sägs om ett fördrag av Sven Winqvist om sfäriska kullager och deras möjligheter redan innan SKF hade byggts upp. Eller en föredragning av Gustaf Larsson 1927 om den nya bilen som kom att heta Volvo. Ett stort antal föredragningar handlar om Göteborgs tekniska uppbyggnad inom energiområdet, kommunikationsområdet, stadsbyggnads-området m.fl.

Med tiden blev denna årsbok alltmer nedbantad och under en del år innehöll den endast styrelsens rapporter och bokslut, samt matrikeluppgifterna.

Under den tid som årsboken var som tunnast, gav Samfundet ut en tidning med namnet ”SamfundsNytt”. I början kom den i A5-format och sex gånger om året och innehöll allt det som tagits bort ur årsboken. Dessvärre är det svårare att så här i efterhand söka dessa nummer. Tidningen ändrades under slutet av 1980-talet till tabloidformat, fortfarande under namnet SamfundsNytt. Det började komma kritik mot ordet Samfund, många utomstående upplevde ordet ha en religiös klang. Det var ju svårare att med anledning av detta justera vår förenings namn med de anor namnet förknippas med, men tidningen döptes om av dåvarande redaktör Gunnar Andersson till Vi TS-are, ett riktigt Göteborgsuttryck. Så levde den en tid för att ersättas temporärt får man väl säga av en tidning i A4-format med fint papper och färgtryck. Denna fick namnet ”Tekniska Magasinet” och levde ett antal år till dess kostnaden blev för stor.

Tekniska Samfundet utvecklade i tidens anda en egen hemsida med information om föreningsnytt och om Tekniktävlingen, som efterhand blev den främsta inriktningen för Samfundets verksamhet.

Källor: Svante Runberger, Bengt-Rune Wallström, Jan-Ove Nilsson, Hans Linderstad och Dorotea Blank.