Vision
Tekniska Samfundet i Göteborg hävdar teknikens betydelse i samhället och behov av tvärvetenskaplig teknisk utveckling utifrån ett hållbart samhällsperspektiv.
Uppdrag
Tekniska Samfundet verkar för att höja tvärvetenskapligt teknikkunnande och stimulera ungdomars intresse för teknik och teknikens tillämpningar.
Mål
Öka barn och ungas intresse för teknik genom att anordna teknikutmaningar i samverkan med näringslivet, akademien och skola samt stötta lärare i teknikundervisningen.
Målgrupp
Tekniska Samfundets målgrupp är alla teknikintresserade som vill driva teknikutvecklingen framåt. En prioriterad grupp är anställda inom skolan som driver utveckling av teknikämnet.
Historisk tillbakablick
I år fyller Tekniska Samfundet 137 år, en ansenlig ålder för en förening. De flesta föreningar överlever inte under så lång tid. Åtminstone inte utan stora förändringar som i de flesta fall även förändrat föreningens grundidé och mål. Tekniska Samfundet bildades 1882, ett år då en intensiv verksamhet rådde i staden Göteborg. Staden expanderade på nya marker utanför vallgraven och stadens gränser kunde, tycktes det, utvidgas hur långt som helst. Och hur hade detta kunnat ske, vilka förändringar hade skett för att överge stadens militära roll?
Ja, låt mig ge en historisk tillbakablick, kanske lite dramatiserad och möjligen inte helt i linje med våra historikers uppfattning. Vi går tillbaka till 1700-talet, då Sverige fortfarande var en stormakt, och geografiskt låg vår huvudstad, Stockholm, mitt i landet. Man byggde ut befästa städer mot öster (Ryssland) och mot väster (danskar och andra ev fiender runt västerhavet). Den östra befästa staden döpte man till Sveaborg och den västra befästa staden fick namnet Göteborg. Så var det under lång tid, men hoten från öster ökade och plötsligt reducerades Sveriges fastland. Finland kom att tillhöra Ryssland, och Sveaborg gick om intet och plötsligt kom det östra hotet närmare. Stockholm låg plötsligt i landets östra gräns. Som kompensation fick Sverige regera Norge i union, och på sätt och vis förlorade även Göteborg sin militära betydelse. Norska flottan skulle försvara svenska västkusten.
Man kan ju se geografiskt på de bägge rikena. Före förlusten av Finland, gränslade Sverige Bottenhavet och delar av Östersjön. Skandinaviska fjällkedjan utgjorde gräns mot väster. Östersjön var ett innanhav, som gav möjligheter till god kommunikation med fartyg och skepp. Efter förlusten blev Östersjön en gräns och man bevakade noga att den tidigare kommunikationen avslutades. På andra sidan var fiendeland. Att öka kommunikationen över fjällkedjan var betydligt svårare.
Alltnog, vad har detta att göra med Tekniska Samfundet?
Jo, då Göteborg förlorade sin betydelse som garnisonsstad, diskuterades i beslutande kretsar i vår huvudstad livligt vad man skulle göra med staden Göteborg. Ett antal röster höjdes för stadens förstörelse, men naturligtvis fanns det ett stort motstånd hos stadens köpmän och handelshus. Man beslutade dock att riva murarna och på så sätt frilade man en hel del nya ytor för bebyggelse. Stadens betydande män flyttade ut på de stora skjutfält som fanns upprättade runt staden, och så började expansionen.
Göteborg hade ingen egentligt industri inom vallgraven. Den fanns där det fanns naturliga förutsättningar för industri. I nordost, Lödöses förflyttning till Nya Lödöse (Nylöse) eller Gamlestaden som vi säger nu. Här grundades tidigt textila industrier. I sydost, vid Mölndalsåns fall grundades också tidigt industrier och i väster, vid resterna av gamla Älvsborgs fästning hade bryggeri och sockerbruk anlagts. Utanför vallgraven fanns längs älvens södra strand en mängd småvarv som byggde och gav underhåll åt de fartyg som ägdes av stadens skeppsredare. Men i själva staden fanns ingen egentlig industriell verksamhet, om man undantar det lilla gjuteri och smedja som så småningom skulle bli ett av Göteborgs stora skeppsvarv.
Tekniska Samfundets bildande
Så började stadens nya stadsdelar att byggas., Den 12 oktober 1882, kallade lektor Richard Ekstrand på uppdrag av litteratören Mauritz Rubensson och arkitekt Hans Hedlund till ett möte för att diskutera möjligheten att bilda en förening eller ett samfund med ändamålet att väcka, underhålla och utveckla intresset för byggnadskonstens olika grenar. De kallade var maskiningenjör F W H Pegelow (sedermera Generaldirektör för SJ), arkitekt (sedermera rektor) Victor Adler, Arkitekt C Fahlström, byggmästaren F O Peterson och ingenjör Knut Ljungman.
Man kom under diskussionens gång överens om att det vore önskvärt med en sådan förening och på ett konstituerande möte den 3 november samma år beslutades att bilda föreningen under namnet ”Tekniska Samfundet”. Man beslutade samtidigt att kalla en hel del kända personer från industri, byggverksamhet, publicister och personer verksamma i stadens olika förvaltningar. Stadgar antogs och man beslöt att en gång i månaden anordna ett arrangemang (utom under sommarmånaderna). Dessa arrangemang kunde omfatta föredrag, diskussioner och företagsbesök. Man avsåg även att arrangera utställningar för allmänheten för att visa teknikens framsteg och användning. (Fotograf Aron Jonason (1838-1914)
Medborgardialog
De nu inbjudna personerna bildade tillsammans med Samfundets stiftare nämnden. Vid nämndens sammankomster likaväl som vid de allmänna sammankomsterna där även allmänheten var välkommen, valdes en ordförande vid varje tillfälle. Många nya tekniska områden låg i sin linda, elektrotekniken hade tagit sina första stapplande steg, nya maskiner såg dagens ljus och byggnadstekniken gjorde även en hel del nya landvinningar. Vid de olika föredragningarna kom man allt som oftast in på behovet av att föreslå lagar och förordningar för att teknikens utveckling skulle påverkas i positiv riktning. Som exempel vill jag citera en del av diskussionen efter ett föredrag om ”Bostadsrummens läge i våningen”, ”att lagar och förordningar böra vara såsom boningsrummen för fria personer, så att vistelsen blir behaglig och angenäm och ej såsom ett fängelse, der tvång, osäkerhet och rädsla herrskar.” Med andra ord, man insåg att utvecklingen skulle fortgå och måste regleras, om än icke snöras in i alltför strama bojor.
